hobie EM som tog ände med förskräckelse

Jag är precis hemkommen från Köpenhamn. I måndags seglade jag första rejset på Hobie Cat 16 EM. Det blåste styv kuling och stormbyar. När vi tog oss ut till racingområdet blev det mer och mer vågor och mer vind. Vågorna hade absolut ingen struktur utan bubblade överallt och från ingenstans. Vi hade vagnat ut och i stormbyarna vagnade jag som en besatt. Både på storen och på focken. B (skepparen, man är två på en hobie 16) skrek och jag gastade =) och det var svårt att höra varandra i den svåra blåsten. Rak som en pinne stod jag tills jag insåg att jag behövde ha fötterna mer än axelbrett isär för att parera i vågorna när jag stod i trapets. Vi var fyra som gick utåt på kryssen, resten av fältet gick in mot land, men till vår fördel -- vi rundade som, äh, nu minns jag inte. Det jag minns iallafall är inför rundning nummer två, så slår vi runt.

Jag befinner mig i vattnet. Jag känner att tänderna i fram inte sitter som de ska. Jag ropar "I'll be quiet so I don't spit out my teeth".

Nästa minnesbild viftar jag på hjälp till slut ser jag att en av räddningsbåtarna kommer emot oss.

Nästa minnesbild är att jag tittar på B, som är en meter från mig. Han har röda prickar i ansiktet, och över hela överkroppen. Jag tittar ner över mig själv och jag har en röd "hakklapp" av blod. Jag tittar på skroven och de är också röda när de ligger där upp och ner. Vi börjar räta upp båten.

Nästa minnesbild; räddningsbåten (gummi) kör på vår båt och en kille hoppar ur för att hjälpa B. Jag hamnar över gummirelingen med armarna, och killen som kör rusar fram och drar i mig.

Herrejävlar vad han kör fort i vågorna. Vi borrar ner oss i en våg. Tur att jag sitter på durken och pressar ena foten framåt mot kanten, annars hade jag varit luftburen. Jag känner med tungan i munnen, längs tänderna. Skit! Det är en stor glugg! Jag måste ha tappat en tand. Jag börjar leta. Men vattnet sköjer in i båten med vågorna och rinner ut därbak i stora runda hål. Där har nog min tand försvunnit.

I hamnen bygger de pir. Gubbarna som bygger svär åt min chafför som ropar tillbaka att han struntar i deras pir för det finns viktigare saker. Jag kikar upp över kanten med min röda haklapp och de slutar skrika på min räddare...

Hu vilken lättnad det är att få se mig själv i spegeln! Alla tänder kvar! Visserligen ser det ut som lilla villerkulla i käften, men det måste ju doktorn kunna fixa!

Något riktigt äckligt: Sitter i väntrummet med en PET-flaska i handen. Den är halvfull. Spottar i den med jämna mellanrum. När jag häller ut det röda innehållet i vasken flyter det långsamt, nästan som kräm. Yuck!

Ett ord som jag numera aldrig kommer glömma på danska, och som jag lärde mig idag är Kæbekirurgi. Och att de sex främre tänderna i underkäken heter 4.1, 4.2, 4.2, 3.1, 3.2, 3.3.

Slutet gott allting gott. Dom fick operera för att sätta dit tänderna igen, men alla tänder finns kvar. Nu har jag en plastskena som ska sitta som stöd tills benet har läkt. Jag kommer antagligen få tandställning senare för att få ordning i oredan för nu sitter tänderna lite si och så.

Och så det värsta, jag får inte tugga på fyra veckor. Det betyder soppa. ujuj uj.

telltales -- tala om sanningen nu

Här är mina gamla tell tales, inte så imponerande:


och här är mina nya:

Det blev ullgarn från mamma.

Men hur är det egentligen, grabbar? Nu får ni klicka på "kommentarer" här nedan och diskutera vilket matrial som är bäst; är det ull eller är det akryl. Jag kan ju bli förvirrad för mindre. Den ena säger; "det måste vara ull, annars klibbar det" den andra säger "det måste vara akryl, annars torkar de inte". Eller var det tvärtom...

spärrblock på villovägar

Jahapp, så var det dags igen. Strul!

Spärrblocket lossnade precis innan start, och eftersom bygeln som den satt med hade krökt sig (antagligen hade skruven åkt ur lite och sedan haft tryck på sig innan den trillade ur) så var det jättesvårt att sätta i. Hasse kastade sig in till undsättning. =) Han dök ner i min sittbrunn och låg på mage över våra två båtar medans vi drev och kan fixade med den där bygeln och pressade till den. Så fick han i den igen. Härligt! Tack för det!

Pust! Nu kör vi skrek någon. Alla hade fått vänta vid starten på denna extramanöver och vi fick en sen start som tyvärr blev himla dålig iallafall för mig. Jag hade liksom inte hunnit samla ihop mig (kan ju göra skillnad... =).

Intressant denna kväll var att det verkade som att det fanns lika många versioner på banan idag som det fanns deltagare. Det var tre eller fyra efter mig iallafall på sista benet, men i mål verkade tre ha gjort en DNF borta vid stenarna för att slippa köra sista gången bort mot MKS.

underbara Gräddö

Skärgårdssegling ute på segelkompisen Christers lantställe på Gräddö.

Vädret var perfekt, sol och vind! Det blåste lagom mycket så vi vågade oss på en lite längre tur, faktist ända ut till Fejan.



Det blev nyfångad abborre och färskpotatis på en restaurang som öppnade förra året. Jag minns inte namnet på den, men den ligger här, på Fejan.



Där träffade jag också en Engelsk Buldogg som var 1,5 år gammal, och jag som är lite skrajsen för gruffiga hundar fick hälsa på denna charmiga pudding.

mastbrott låter som ett skott

Jag seglade på "Fjåset" ikväll. Det blåste på ordentligt; självlänsen öppen såklart, zick-zackade swichande ner på första länsen. Kickade hem vid rundningen, tog hem på skotet och så: snäpp så gick masten av. Jag höll upp armarna instinktivt, eller rättare sagt en arm och den andra drog jag mig in i båten med. Fallande master trillar som tur är alltid bortåt, med vinden... Seglet pajade såklart. Och jag blev hembogserad av en motorbåt stor som en vaxholmsbåt och kort tamp, så det var en upplevelse som räcker fram till midsommar åtminstone.

Lilla Blå kommer aldrig bli som förut, hon känner sig lite stukad i vingen. Jag ska se vad Atlantica säger imorgon. Hasse, Kapar'n har redan lånat ut en ny masttopp. Jag har faktiskt ett standardsegel till i garderoben så nog ska Lilla Blå få komma ut och luftas snart igen.

avfärd hemåt efter en helg på Svartlöga

det är detta som jag längtar efter

...segling långt ut i skärgården. Vinden lyfter mig framåt. Vattnet sältar mina händer.

självlänsen är en delikat liten sak

... och som man måste vara lite försiktig med...

Min självläns lyckades jag sparka sönder när jag kastade mig runt på blåa sidan av Lilla Blå när hon ville bada lite. Det rekommenderar jag inte, för det är så trist att sitta med vatten runt fotknölarna resten av träningen.... =)

träningshelg på underbara Svartlöga

Här kommer snart lite bilder och lite historier om hur blåslagen man kan bli av lasersegling i skärgården. Så länge kan ni titta här.



Arrangerad bild? Vaddå? Jag?

nationaldagssegling II

Här kommer lite bilder och berättelsen om när jag kom på 16:e plats i Nationaldagsseglingen. Någon ropade "det är en tjejbåt där". Undrar vad det betyder...



Vi strandade som vanligt (nu är det ju tradition, tredje året i rad) på Reimersholme. Nu har jag glömt vem jag ska tacka, men smörgåsarna är helt UNDERBARA och bullarna är ännu bättre! Jättebra anordnat.



Man kan ju undra vad alla båtar gör uppe på land??

arbetsdag I

Så här jobbigt har vi det när vi har arbetsdag på MKS.

hängbänkssegling

På ett litet kick var denna hängbänk ihopsnickrad. Matrialet gick på lite mer än tvåhundra, för jag hade inte muttrar och skruvar och borrar som behövdes. Och så själva trädelarna, backen, och så rörisolering och liggunderlag. För att inte glömma hängremmen!! Som goa C kom förbi med för att göra bänken komplett! Lägg märke till att avstång mellan hängrem och båtkant är rätt avstånd, lasermässigt! Och bredden på "båtkanten" likaså.

Nu ska här hängas!! Och magen och benen bli starka!