hobie EM som tog ände med förskräckelse

Jag är precis hemkommen från Köpenhamn. I måndags seglade jag första rejset på Hobie Cat 16 EM. Det blåste styv kuling och stormbyar. När vi tog oss ut till racingområdet blev det mer och mer vågor och mer vind. Vågorna hade absolut ingen struktur utan bubblade överallt och från ingenstans. Vi hade vagnat ut och i stormbyarna vagnade jag som en besatt. Både på storen och på focken. B (skepparen, man är två på en hobie 16) skrek och jag gastade =) och det var svårt att höra varandra i den svåra blåsten. Rak som en pinne stod jag tills jag insåg att jag behövde ha fötterna mer än axelbrett isär för att parera i vågorna när jag stod i trapets. Vi var fyra som gick utåt på kryssen, resten av fältet gick in mot land, men till vår fördel -- vi rundade som, äh, nu minns jag inte. Det jag minns iallafall är inför rundning nummer två, så slår vi runt.

Jag befinner mig i vattnet. Jag känner att tänderna i fram inte sitter som de ska. Jag ropar "I'll be quiet so I don't spit out my teeth".

Nästa minnesbild viftar jag på hjälp till slut ser jag att en av räddningsbåtarna kommer emot oss.

Nästa minnesbild är att jag tittar på B, som är en meter från mig. Han har röda prickar i ansiktet, och över hela överkroppen. Jag tittar ner över mig själv och jag har en röd "hakklapp" av blod. Jag tittar på skroven och de är också röda när de ligger där upp och ner. Vi börjar räta upp båten.

Nästa minnesbild; räddningsbåten (gummi) kör på vår båt och en kille hoppar ur för att hjälpa B. Jag hamnar över gummirelingen med armarna, och killen som kör rusar fram och drar i mig.

Herrejävlar vad han kör fort i vågorna. Vi borrar ner oss i en våg. Tur att jag sitter på durken och pressar ena foten framåt mot kanten, annars hade jag varit luftburen. Jag känner med tungan i munnen, längs tänderna. Skit! Det är en stor glugg! Jag måste ha tappat en tand. Jag börjar leta. Men vattnet sköjer in i båten med vågorna och rinner ut därbak i stora runda hål. Där har nog min tand försvunnit.

I hamnen bygger de pir. Gubbarna som bygger svär åt min chafför som ropar tillbaka att han struntar i deras pir för det finns viktigare saker. Jag kikar upp över kanten med min röda haklapp och de slutar skrika på min räddare...

Hu vilken lättnad det är att få se mig själv i spegeln! Alla tänder kvar! Visserligen ser det ut som lilla villerkulla i käften, men det måste ju doktorn kunna fixa!

Något riktigt äckligt: Sitter i väntrummet med en PET-flaska i handen. Den är halvfull. Spottar i den med jämna mellanrum. När jag häller ut det röda innehållet i vasken flyter det långsamt, nästan som kräm. Yuck!

Ett ord som jag numera aldrig kommer glömma på danska, och som jag lärde mig idag är Kæbekirurgi. Och att de sex främre tänderna i underkäken heter 4.1, 4.2, 4.2, 3.1, 3.2, 3.3.

Slutet gott allting gott. Dom fick operera för att sätta dit tänderna igen, men alla tänder finns kvar. Nu har jag en plastskena som ska sitta som stöd tills benet har läkt. Jag kommer antagligen få tandställning senare för att få ordning i oredan för nu sitter tänderna lite si och så.

Och så det värsta, jag får inte tugga på fyra veckor. Det betyder soppa. ujuj uj.