blåsbälgen

Ingen vind, men jag var ändå skräckslagen när jag skulle sätta mig i båten. C kollade hur det var, jag sa, mitt hjärta slår i 180, och jag andades som en blåsbälg. Så sköt han ut mig från bryggan. På't bara. Tänkte jag. Sedan var det absolut inget att vara rädd för, eftersom det blåste nada.