Idag (igår) skulle jag segla på klubbens onsdagssegling... Det blåste ganska bra i byarna. Vi hade inte ens börjat så sa det fjong och jag fick bommen i nacken vid en jipp (hur nu det gick till...). Jag ligger genast i vattnet och plaskar, klättrar strax upp och ställer mig på centerbordet med hjälp av sittbrunnen som trappsteg. Känner dock mig riktigt yrslig och sätter mig gränsle för att samla mig en stund. Någon seglar förbi mig och kollar läget -- var det dagens hare, om jag inte missminner mig. Jag välter upp båten och ligger med slacka segel ett tag.
Då känner jag hur det kommer blod i munnen. Jag ulkar och spottar och fräser. Konstigt, jag spottar blod, men jag bet mig inte, och jag slog mig ju i nacken...
Vinglar in till klubben för att dra upp Lilla Blå. Packar undan och ringer sjukvårdsupplysningen. Åk genast in, manar de. Nacken värker och jag känner mig lite omtumlad, så jag ska nog inte köra. Jag ber C komma och hämta.
Så sov jag på en mysig pappersklädd brits i fyra timmar, ömsom hämtad till rönten och väckt för att prata med sköterska och läkare. Dom ville försäkra sig om att ingen kota fått någon fraktur eller spricka...
Efter fyra timmar blev jag tillslut av med den fina nackkragen (som för övrigt var ooootroligt obekväm), och hemskickad med en näve Citodon. En omskakande kväll, men också ganska mysig. (Öh?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar